♬ We were victims of the night ♬

Ibland får min lillasyster mig att bli beroende av låtar hon själv är beroende av 
 

❀ but in my heart it's spring ❀

Min vecka har varit bra men ganska påfestande: en uppsats att lämna, två nationella prov och ett personporträtt.  Allt det där är nu klart och nu känner jag att jag verkligen förtjänar en lugn helg! Jag planerar att städa här hemma i helgen + kanske sy klart lite grejer. Kanske ska jag lägga lite mer rosa färg i håret också, jag får se hur det ser ut efter att jag tvättat det nästa gång!
 
1: rosa blommor i parken nära min skola 2: en gullig liten regnbågsstrimla på min tröja medan jag väntade på bussen
 
Idag fick jag ett erbjudande om att sommarjobba på stadsbiblioteket i tre veckor!  Jag blev jätteglad när jag läste mejlet med information jag fått för biblioteket inne i stan är min stora kärlek och nu vet jag att jag kommer att ha något att göra under tre veckor i sommar! I mejlet stod det att mina uppgifter kommer att vara att sätta media tillbaka på sin plats, damma hyllor och märka om böcker = tre veckor i det paradis som kallas bibliotek! 
 
Nu borde jag göra alla mattetalen jag har i läxa till imorgon, men istället ska jag städa ur mina pyssellådor. Eller så gör jag mattetalen först och belönar sen mig själv med att städa. Jag har äntligen fått lite koll på vad f(x) är och jag vill lära mig mer om det! Matte är rätt roligt när en inte behöver stressa, komma ihåg kluriga formler och utryck eller skriva prov...! 
 

3: jag lyckades att äntligen ta en bra selfie med mitt rosa hår 4: i tisdags köpte jag en jättesöt tavla i en fin second hand butik

≥ Press the pause button ≤

 Jag minns att jag läste att det är bra att ta en paus från vårt informationssamhälle ibland. Att istället för att uppdatera twitter på rasten eller kolla de senaste nyheterna i facebook-flödet, så ska en bara se sig omkring och inte informera sig själv om något. Det irriterar mig att jag inte minns var jag läste det, men detta är i vilket fall något jag har börjat tänka på den senaste tiden. Från det att vi vaknar på morgonen, kollar instagram, snapchat, twitter, facebook och alla andra sociala medier, så fylls vår hjärna med information. Det blir inte bättre av att läsa morgontidningen, höra nyheterna på radion och sen komma till skolan för att ha en dag fullproppad med olika lektioner där koncentrationen ska vara på topp.
  
Därför försöker jag att ta informationspauser under skoldagen för att lättare kunna få in den informationen jag behöver i huvudet, istället för massa annan info. Detta gör jag på rasterna, jag försöker att inte spendera hela min rasttid på instagram eller twitter. Istället för att uppdatera mig själv med det senaste från twitter så spelar jag spel på mobilen, pratar med mina klasskamrater, läser en bok eller förbereder mig för nästa lektion. Jag försöker att avstå från ställen som ger mig någon slags information som jag känner att jag inte behöver få tag i just då. T.ex. "behöver jag verkligen kolla instagram nu eller kan jag vänta tills skoldagen är över?" Försök att inte få tag i och läsa tankar, åsikter och nyheter precis alla vaknar timmar på dygnet. 
 
 
Jag tycker att detta har gjort lite skillnad för mig. Jag hinner koppla av på rasterna istället för att känna kravet att jag måste hålla mig uppdaterad på sociala medier. Dessutom är det skönt att slippa läsa och få in ny information i huvudet även när det bara är för en liten stund. Att jag slipper få in ny information i huvudet på rasterna efter att ha fått massor av det på lektionen.
 
Det jag vill säga med detta inlägg är att se till att du tar raster från att ta in ny information ibland! Gå hellre ut och ta ett andetag i den friska luften än häng runt på facebook i brist på annat att göra. Rita streck, kvadrater, cirklar, pyramider och romber i olika färger på ett papper bara för att koppla bort allt ditt tänkande och grubblande om världens alla problem. Och om du känner att du ändå vill hänga på twitter så finns det konton som everycolorbot som tweetar bilder. Just att kolla på bilder tycker jag är ett utmärkt sätt att låta hjärnan koppla av på. En bild må säga och informera oss med mer än tusen ord, men den gör det mycket tystare!
 

“Jag såg stora havet idag”

Jag hade någon konstig oro/ångest känsla i kroppen när jag vaknade idag. Jag har haft samma känsla ett par gånger tidigare och då fått bort den genom att äta frukost, men idag hjälpte inte det. Jag kände att jag bara ville ut från huset och så långt bort hemifrån jag kunde ta mig så snabbt som möjligt! 
 
Det var vindstilla utomhus och solen sken, så jag kom på att jag kunde cykla till stranden och vandra runt där en stund~  Min lillasyster var på stranden tillsammans med min moster för en vecka sedan. När hon kom hem hade hon en påse snäckor med sig som hon la på byrån i hallen. Jag tror det var de där snäckorna som lockade mig till att ta mig till stranden. 
 


 




 
Jag hängde på stranden i ungefär 40 minuter innan jag cyklade hem igen~ Att bara gå runt och leta snäckor, höra vågorna, fiskmåsarnas skrik och känna doften av att vara utomhus på en vårdag var jätteskönt. Dessutom var det evigheter sen jag cyklade en längre sträcka och jag absolut älskar att cykla när vädret är så lagom varmt som det har varit idag! 

Saker jag ogillar att skriva: uppsatser och rubriker


Det är dags att ta farväl av Mig

Det här är ett viktigt inlägg som jag önskar alla ni regelbundna bloggläsare kan ta en stund och läsa igenom. Om ni inte orkar läsa allt så hoppa till den fetade meningen och läs därifrån.
 
 
 
 Just nu känns mitt liv suddigt och glasklart på samma gång. Jag vet (nästan) vem jag är. Jag vet (nästan) vad jag vill göra med mitt liv. Jag vet (nästan) hur jag vill klä mig. Jag vet (nästan) vad jag tycker om att spendera min fritid på. Jag vet att jag inte är samma Daniella som jag var för ett år sedan, fastän jag inte vill erkänna det för mig själv.
 
Jag vet att jag inte är nöjd med bloggen. Är inte nöjd med formaten på inläggen. Inte nöjd med hur jag skriver texten, orden jag använder, var jag sätter ut punkt och kommatecken. Det är den gamla Daniella som skriver inläggen. Hon skriver, medan jag kritiserar varenda ord som dyker upp på skärmen och drar en djup suck när jag ser hur tråkigt resultatet av meningarna blir. Jag vet (nästan) hur jag vill skriva. Men för att kunna göra det kan inte gamla Daniella vara kvar och skriva här.
 
Jag visste inte vad jag ville göra med bloggen. Jag funderade på att ta bort den, men det kändes inte rätt. Denna bloggen är som mitt hem. Ett extra hem som jag byggde själv från grundens för tre år sedan. Ett hem som jag kan koppla av i. Ett hem jag kan fylla av saker som gör mig glad, som inspirerar och gör mig lycklig. Saker som får mig att fly från verkligheten och allt vad det är med den som stör mig. Ett hem, som jag de senaste månaderna sakta har vuxit ifrån. Bloggen har alltid legat ett eller två steg efter.
 
 
 
Så från och med nu tänker jag börja om med mitt bloggande. Vad det betyder vet jag inte. Jag kommer att stanna kvar på denna adressen, cupcakes är fortfarande en av de stora kärlekarna i mitt liv. Jag har så många minnen här som jag inte vill ska försvinna och glömmas bort. Jag kommer att fräscha upp mitt skrivande, säga hejdå till den gamla Daniella och allt hon åstadkommit här. Nu kanske jag kommer att skriva flera inlägg per dag, eller så blir det bara några få i veckan. Kanske skriver jag längre inlägg, kanske skriver jag kortare. Kanske bloggar jag om min goda frukost, eller så bloggar jag om något jag byggt i Minecraft. Jag vet inte alls hur det kommer att se ut här den kommande framtiden. Men jag vet att jag vill att det ska vara den plats där jag kan vara Daniella. Bara vara mig och ingen annan. Känna att det är jag som bidrar till denna bloggen. Att den gamla Daniella som startade denna bloggen 2012 har gått vidare, att det inte är hon som är drivkraften här längre.
 
För just nu känns det som att varken ni, bloggläsare, eller jag uppskattar det som skrivs här. Jag öppnar dörren för gamla Daniella och säger hejdå. Lilla (men ändå långa) 13-åriga Daniella som en gång var så exalterad över att blogga. Som innerst inne var så blyg, så svag, så rädd, men ändå vågade öppna upp sig för en blogg som lästes av personer hon inte kände. Personer som hon senare lärde känna, personer som senare blivit hennes vänner. Den gamla Daniella är tacksam för allt som hon har kunnat göra här, men nu är det dags för mig, denna Daniella som jag är nu, att ta tag i den här bloggen och göra om den till det jag vill ha!
 
Och till alla er som hängt med fram till nu; jag hoppas ni kommer fortsätta vara besökare här, att ni kommer uppskatta det nya bloggandet. För ni alla gör mig så glad. Att höra att min blogg kan muntra upp er gör mig så glad. Att jag kan göra er glada bara genom att göra något jag tycker om ger mig så mycket ork, självförtroende och kraft! 
 

☁ You know I dream in pink ☁

 
Uppdaterar med bättre bilder imorgon!

Tant Daniellas nya sommargardiner

 
Det är helt omöjligt att ta foton av gardiner som hänger i fönster utan att exponeringen i bilderna blir helt knas.  Men med dessa bilder försöker jag iallafall ge er en pytteliten uppfattning om hur mina gardiner ser ut...ni kan iallafall se vilka färger dem är! Jag har bara sytt små gardinkappor som täcker ungefär 1/3 på vardera av mina två fönster! 
 
Jag hittade tyget i en hyfsat nyöppnad butik som ligger nära min gymnasieskola! Tyger är så somrigt och härligt och passar mitt rum perfekt! Mina väggar är samma färg som en blå sommarhimmel och med gräs samt jordgubbar/vallmo/smultron på gardinerna så känns hela mitt rum nu som en skön sommardröm! ヾ(*´∀`*)ノ Dessutom har jag äntligen fått upp en ljusslinga och den matchar mina gardiner helt perfekt färgmässigt, haha~ 

Att experimentera: ett år tillbaka

Hey, idag är det exakt ett år sedan de här selfiesarna togs!  Jag trodde faktiskt att datumet för deras 1-års jubileum redan hade passerat men jag hade fel! För alltså exakt ett år sen idag proppade jag min lugg full av hårspännen, proppade kinderna fulla av klistermärken och satte i extremt stora cirkellinser i ögonen för att fira påsk hemma hos mina morföräldrar~  (+ sminkade mig förfärligt då jag inte hade några smink-skills alls)
 
Jag minns hur glad jag var här även fastän det kanske inte syns på bilderna!  Minns att det första mormor sa när hon såg mig den kvällen var "nä nu! Jag tänker aldrig mer köpa hårspännen till dig! Du har tillräckligt!"
 
När jag ser tillbaka på alla bilder från nian där jag klätt mig i decora längtar jag verkligen tillbaka!  Det var mycket lättare för mig då att experimentera med min klädstil i grundskolan än vad det är nu på gymnasiet. På gymnasiet förväntas jag vara mer mogen och ansvarsfull och inte sticka ut FÖR mycket...så att köra på decora känns inte så aktuellt för min del.  Och dessutom har min självkänsla blivit sämre sen förra året så jag vågar inte experimentera med min klädstil längre. Men jag ska börja bygga upp den självkänslan igen så att jag en dag kan ha luggen full av hårspännen på en skoldag i gymnasiet!  Decora är något som gör mig glad och får mig att känna mig söt, hur konstigt det än kan verka för de som inte är vana vid att se någon klädd såhär! ヽ(๏∀๏ )ノ Så ingen i världen, speciellt inte min självkänsla, ska få stoppa mig från att klä mig på det sätt som får mig att må bra!

✧:・゚* ⓑ ⓛ ⓤ ⓔ *:・゚✧

 
När jag för några veckor sen var sjuk så spenderade jag många timmar med att blädda igenom #nailart taggen på Instagram! Jag tyckte det var lugnande att kolla in alla bilder och videor av fantastiska nagelskapelser! ( ˶u ω u˶ ) Jag tycker nagellack är extremt fint även fastän jag själv inte är en flitig användare det, de gånger jag väl målar mina naglar så blir det antingen kladdigt eller så skrapar jag bort delar av lacket efter bara någon dag.
 
Efter att ha badat i alla vackra nagellacksbilder på instagram så ville jag själv få tag i ett glittrigt nagellack! Jag hittade massor av online-shoppar som sålde helt fantastiskt vackra nagellack, men de fraktade såklart inte till Sverige!  Och så blev det så att jag hittade dessa två nagellacken från Lumene på Lindex förra veckan! *・゜(゚∀゚)゚・* Båda glittrar i solsken och jag vill knappt använda dem för de är så fina att bara kolla på! 

 
Idag har jag lärt mig att det är omöjligt att ta kort på sina egna naglar, iallafall för mig, så jag får istället för att visa en bild berätta att mina naglar nu är marinblå och glittriga!   (men ni kan ju se två av mina tio fingernaglar på första bilden)



Follow on Bloglovin

Namnet är Daniella och jag är 16 år. Jag har en stor kärlek för färger, Kalle Anka serier, pyssel, second hand butiker och mode!

I min blogg hittar du en mix av mina intressen och annat som kan tänkas intressera eller inspirera mig! Jag hoppas att du kommer uppskatta bloggen! ☆